Jobben som saknas, jobben som skapas och jobben som försvinner – och lämnar den som inte längre får lön i knipa. Under Almedalsveckan har M putsat på sin profil som det nya arbetarpartiet. Idag kan S kontra.
Helt ny jobbargubbe
Skytten, tanken och skulden
Rättegången mot den misstänkte seriemördaren Peter Mangs avslutas i veckan. Till midsommar avslutades rättegången mot Anders Behring Breivik. Men varför nämns dessa två i samma andetag?
Grabba boken, grabben
Skolstart. För flickor – som jobbar, läser och klarar sig fint. Och för pojkar. Som kunde jobba bättre, läsa mer och klara sig bättre. Men är problemet bristande jämställdhet?
Rätt man på rätt plats
Lördag. Makten måste granskas. Men ser granskningen annorlunda ut om politikern är kvinna? Tyvärr tyder en hel del på det.
En Romney att frukta
Skratta med presidenten
När svaret är pressfrihet
Svaret är: Samvetsfångarna som äntligen är fria att berätta om vad som egentligen händer i Etiopien. Då lyder frågan: Vilka är Martin Schibbye och Johan Persson?
Så in i Norden mitt i
Alliansen inte allt, inte alltid
Tänk fritt, rätt, tillsammans
Liberalt MP, varför inte?
Vinster är inte viktigast
När frågan som borde ställas är: Vad är bra?
D-i-k-t-a-t-u-r, helt enkelt
Adjö till knattar, kök och kyrka
Berätta om Skåne 2.0
Sanningen med egna ord (SD)
Dröm, skam och fattigdom
Blad som faller borde oroa långt fler
Alla var där.
Den ryska Putinkritikern Masha Gessen. ”Etiopiensvenskarna” Martin Schibbye och Johan Persson och en stor del av de svenska mediecheferna. Och – naturligtvis – en rad välförtjänta vinnare.
Också Karin Pettersson, politisk chefredaktör på Aftonbladet, fanns på plats i Stockholm i torsdags när Stora journalistpriset delades ut. Och till skillnad från mig – som från min utsiktsplats i juryn bara var uppfylld av all god journalistik – uppfattade hon något glasartat i blicken hos många av gästerna.
Tidningarna bantar och skär ner, i Sverige och internationellt. I USA är tidningsdöd en realitet. Häromdagen rapporterade Ekot från – välmående – Tyskland att Frankfurter Rundschau och Financial Times Deutschland försvinner inom kort.
Branschen genomgår ”en strukturomvandling i nivå med varvskrisen på 1970-talet”, skriver Pettersson (27.11) och jämför med uppståndelsen kring krisande Saab, SAS och Astra Zeneca.
Väl sammanfattat, men medicinen oroar: Pettersson ropar på politikerna, på samma sätt som när bilbranschen krisade.
Politiker ska inte pytsa in skattepengar i skakiga branscher. Inte i dem som har framtiden bakom sig; tillverkningsindustri har det tufft i ett högkostnadssamhälle. Inte i medierna; politiskt stöd tär på oberoendet, det riskerar sätta medier i knäet på dem vi har att bevaka.
Till skillnad från i bilbranschen handlar pressens problem inte om vikande efterfrågan, tvärtom. Aldrig har det konsumerats så mycket medier som nu. Det är konjunktur och struktur som ställer till det.
Läget borde bekymra långt utanför mediehusen:
Fria medier är en grundbult i demokratin. Den behöver välinformerade medborgare och maktgranskning.
Det räcker inte med public service – några statsägda bolag kan inte garantera mångfalden. Det räcker inte med sökmotorer och sociala medier – de kan komplettera, men aldrig ersätta struktur och yrkeskunskap hos professionell journalistik.
Att direkt presstöd slår fel har historien visat. Något kunde politikerna ändå göra, i linje med hur alliansen stöder andra branscher:
Slopad reklamskatt? Sänkt moms på digitala produkter? Skatten på den tryckta tidningen är idag 6 procent, på samma tidning i läsplattan 25 procent.
Förbryllande.
Långt fler borde oroa sig. Men frågan är om det inte rentav går att ana en liten skadeglädje: Nu ska murvlarna få sig …
Politikerna tiger. Och pressen tvekar – ingen vill ju anklagas för att tala för sin sjuka mor.
Allt medan blad faller och tidningar dör.